Otroliga vyer, underbara upplevelser & Stora harrar!.

Björn har precis som jag bundit upp ett stort antal flugor inför resan, men även han har missat att kopiera den lilla späda svarta sländan som jag just hittat.
Jag lånar ut min svarta penna och spanar efter ett lämpligt vak medans Björn ”pimpar” en mindre och alldeles för ljus klinkhammer.

Koden är knäckt

Jag går ut på samma plats som tidigare och gör ett kast snett ut mot sjön och jag kan nästan direkt se hur flugan försvinner i ett våldsamt plask! ”Swoooshh”
Jag höjer mitt spö och lättar fluglinan från vattnet och fisken är krokad.
Jag känner direkt att det är en finare harr som tagit flugan och sätter jämn press på den när den gör en långrusning ut mot sjön.
Sedan bestämmer den sig för att stanna och tjura på botten och jag är helt oförberedd på att den i nästa stund gör en snabbrusning rakt in mot mig och jag får veva för glatta livet.
Björn står en bit längre ut i sjön en bit bort och drillar en fin fisk även han.
Efter ytterligare några minuters kämpande börjar både fisken och jag få lite mjölksyra och harren glider snart in över håvkanten. "Yes!"
Jag kan stolt konstatera med blotta ögat att det är ett klart personbästa för mig på harr.

Björn har redan satt tillbaks sin fisk och kommer rusande mot mig.
”Fin! personbästa?!” frågar han.
Jag lirkar tyst fram vågen från fickan och ser markören pressas ner till 1.1 kilos strecket, nytt person bästa med några hekto.
Jag pustar ut och svarar med ett lyckotjut!

När jag synat harren en längre stund och tagit några bilder låter jag den glida ur mina händer och ner i det kalla vattnet.
”Fy satan va gött” utbrister jag med händerna i skyn.
Björn är inte sen med att gratulera och vi slår en highfive som ekar över hela sjön!
Koden är knäckt och vi intar våra positioner igen för att fiska vidare.

Livets underbaraste stunder

Harren är inte alls lika tjurig som vi frustrerat gnällde om för bara en halvtimme sedan och den slukar girigt dom små svarta sländorna.
Nu visar Jaggaljávre upp sin bästa sida och låter oss landa många fina harrar på precis över kilot.
Allt är bättre än vad vi någonsin kunnat drömma om och livets nedgångar känns plötsligt mycket lättare.
Jag känner mig mer än nöjd när jag två timmar senare vandrar tillbaks till Björn där han står kvar på samma kvadratmeter som när jag lämnade honom för att söka mig längre bort.
Han ser på mig och skrattar medans en kraftig spöböj vittnar om ännu en kilosfisk.
Man kan inte göra annat än bara le och skratta med.
Vilket otroligt fiske vi fått upp leva denna dag!
Efter återutsättningen utav ännu en vacker harr sätter vi oss ner vid stranden över en kopp kaffe och bara ser på dom otroliga mängder vak som bryter ytan över hela sjön...

Förflyttning

Nästa morgon har vi bokat in en flytt av vårt läger.
Efter en snabb och näringsrik frukost på hårdbröd med skinkost och varm choklad så bryter vi upp lägret och packade ner allt så gott vi kunde och började gå mot den udde där vi tänkte bo dom sista dagarna.
Vi märkte ganska fort att vår vandring skulle bli betydligt lättare denna gång när vi på motsvarande sida av sjön hittade en stig som erbjöd en trevligare upplevelse för våra vadare än dom snår vi tidigare hade plogat oss igenom.
På vägen kunde vi se att harren var vaken och hungrig även idag och det började klia lite lätt i fingrarna på oss igen.
Man får aldrig riktigt nog utav harrfiske under dom här förhållandena.
Kanske för en dag men inte är jag nöjd under någon längre tid om jag inte får greppa spöet och göra några kast med jämna mellanrum.
När vi kommit runt halva sjön var vi framme vid den plats vi bestämt att slå läger på.
Inte alls lång ifrån där helikoptern släppt av oss och vi kände oss lite dumma som gått runt halva sjön för att hitta vår första lägerplats.
Nu kunde vi för första gången på så nära håll se dom två Gävleborna skymta en bit längre bort.
Trots att man är vid Jaggaljávre sjön under en vecka så är den stor nog för att du inte ska springa in i andra besökande fiskare om du inte vill det.
Vi gjorde oss ingen brådska den här dagen utan tog det lugnt och slog upp vårt läger i lugn och ro och avrundade upppackandet med en lunch av ströbröd bakad harrfilè med potatismos, remouladsås och en kall öl.
Ibland är livet bra skönt!

Vi hade precis ätit färdigt när vi ser hur dom två glada Gävleborna kommer mot vårt nyuppslagna läger för att växla några ord.
Vi bjuder på en whisky och snacket går.
Dom berättar att dom haft ett kanonfiske under nästan alla dom gångna dagarna.
Den långa udden där vi blev avsläppta utav helikoptern hade varit deras favorit plats under fisket och många fina fiskar hade landats under glada rop.
Jag och Björn tittar på varandra och skrattar då vi tänker på allt slit som krävts för att vi letat upp en annan ”Bättre” lägerplats.
Piloten hade också informerat dom om en tjärn som tydligen skulle innehålla mycket grov öring.
Vi frågar givetvis vart den kunde tänkas ligga och dom pekar ut mot en av tjärnarna som vi hade passerat när vi gick hit.
Vi bestämde oss då att vi också skulle ge öringtjärnen en chans under kvällen och se vad den hade att erbjuda.
Efter en lång pratstund kände vi oss alla en aning fiskesugna och bestämde oss för att pröva lyckan på, för oss, dom nya platserna.
Vadare på, en snabb klunk kaffe med tillbehör och sedan bar det av mot den nu helt spegelblanka sjön.
Harrarna vakade ovanligt nära land och vi placerade oss intill en liten vassrugg där fiskarna verkade patrullera fram och tillbaks efter föda.
Nästan innan jag hunnit finna min plats får jag kontakt med en fisk och Björn är inte långt efter och vi är igång igen... och vi stormtrivs.

Öringjakt

Kvällen kom och det började skymma lite lätt över sjön, helt rätt tid för att prova lyckan efter öringarna i tjärnen en kilometer eller två ovanför vårt läger.
Efter mycket trassel med sly och djupa lerhål kom vi fram till tjärnen som låg spegelblank och väntade.
Vi kunde skymta några enstaka lugna vak långt ut i vattnet.
Vi fiskade oss runt hela tjärnen innan vi fann ett långgrund där vi med lätthet kunde vada oss ut nästan till mitten utav tjärnen.
Kanske kunde vi möjligtvis komma i kontakt med fisken som tidigare hade visat sig en bra bit utanför våra kast.
Björn bytte från torrfluga till en Muddler Minnow medan jag tänkte söka fisken på djupet med en utav mina favoriter, en svart kaninhårsstreamer.
Vi fiskade länge utan att det hände något och fisken hade slutat vaka även längre ut.
Plötsligt suger det till i min lina och jag höjer spöet i ren överaskning.
”Jag har en” ropar jag till Björn och känner samtidigt att den inte alls är någon liten.
Efter en stunds kamp ropar jag till Björn att:
”Det känns absolut inte som någon öring”
Några knyck till och fisken kommer upp i ytan med uppspärrat segel.
”Aha”
Harren lägger sig på sidan och jag kan håva den utan bekymmer.
Björn vadar mot mig och tar fram kameran medan jag lite nyfiken tar fram min våg ur jackfickan.
Den stannar än en gång på den nu ganska vanliga men otroligt tillfredsställande vikten 1100gr.
Efter lite fotografering och spekulerande om vart öringarna befinner får harren simma tillbaks och vi intar än en gång våra platser igen.

En fisk börjar vaka regelbundet och går hela tiden ett par meter mot oss och Björn stod nu väldigt hett till.
Efter några spännande minuter av tystnad och försiktiga kast…
”Whoooow!!!”
Jag ser hur all Björns löslina viner ut, och vi förstår direkt att det är en öring som tagit flugan.
Fisken rusar ut med en imponerande hastighet och jag byter mitt spö mot håven för att vada ut till den nu skrikande Björn när linan plötsligt rycker till och faller slak ner på ytan igen…
”Neeejjj… SATAN!”
Glädjeskriket bryts av i ett skrik av frustration och Björn sänker spöt till vattnet och hakan faller mot bröstet.
En tyst stund kom efter att vi vadat in och det blev lite dålig stämning där ett tag.
Björn berättar senare att han var inte alls beredd på det sånt kraftigt hugg och att krokningen kanske därför inte blev den bästa.
Vi lämnade tjärnen senare den natten utan öring och med tunga steg för att krypa till sängs och ladda upp med energi inför morgondagens fiske istället.

...FORTSÄTTNING FÖLJER NÄSTA MÅNAD!


Fakta:

Jaggaljávre är platsen för dig som vill fiska riktigt grov harr i sjö med fluga.
Sjöns strand är brokig och består utav uddar och vikar där du lätt kan komma åt fisken.
För dig som vill komma bort från andra fiskare och vardagslivet så är Jaggaljávre ett ypperligt val då inte många fiskare besöker sjön samtidigt.

Vill du veta mer om Jaggaljávre kan du besöka: Kallax flyg och prata med dom.