Otroliga vyer, underbara upplevelser & Stora harrar!.

Efter tre dagar med taskig vind och växlande regn vaknade vi på den fjärde dagen upp till en drastiskt förändrad vy från tältet.
Vi började vänja oss alltmer vid markens ojämnheter på dom luftfattiga madrasserna, men vädret tillsammans med en trasslig nattsömn gjorde våra sinnen tunga.
Vårt dåliga morgonhumör byttes snabbt ut mot lycka när vi öppnade tältduken och fick känna de varma morgonstrålarna skina in i tältet.
Till vår stora glädje hade även vinden avtagit något och vi kunde nu för första gången sitta utanför tältet och äta en välsmakande frukost.

Kaffe & tunga vak

Vi hade redan kvällen innan bestämt oss för vilken plats vi skulle sätta kurs mot den här dagen så vi laddade vår utrustning för att sedan vandra mot andra sidan sjön.
Efter en halvtimmes vandring hade vi nått halva sjön så vi satte oss ned och avnjöt varsin kopp kaffe som vi tidigare under morgonen inte hunnit med på grund av vår iver att få komma iväg.
Det dröjde inte länge innan vi fick syn på det första vaket som visade sig vara långt utanför våra kastmarginaler.
Efter en stund började vi känna oss mogna att fortsätta vår vandring mot den stora viken när Björn helt plötsligt håller på att sätta kaffet i halsen
”Där var det upp en nära land”... skriker Björn och pekar ut mot sjön!
”Såg den fin ut”…frågade jag nyfiket?
”Ja jag såg hela ryggen på den”… svarade Björn!

Fisken gick upp flera gånger vände sedan i en bana ut mot sjön och kom tillbaks samma väg igen.
Nu hade vi chansen och givetvis fick Björn äran att fiska på harren han upptäckt först!
Han började genast gräva runt bland sina flugor medan jag snabbt tar fram min kikare och börjar spanar efter insekter.
Det är inte en enda insekt på ytan vad jag kan se, så han får prova sig fram!
Men Björn har redan bestämt sig och jag ser hur han plockar fram en av dom mörkare varianterna från klinkhammer serien.
Han kliver fram mot strandkanten och vadar försiktig ut i vattnet när han får se fisken närma sig inom kasthåll.
Gör ett luftkast och flugan landar något för långt bort, tar hem flugan gör ett nytt kast och flugan landar perfekt.
Harren går upp direkt men missar flugan och Björn sänker spöt i förtvivlan.
Ett nytt kast men något mer till höger denna gång i hopp om att fisken är kvar i sin bana!
Ett mäktigt plask bryter ytan, Björn höjer spöt och fisken är krokad.
Fighten drar igång med långa rusningar, botten dyk och oroväckande sprattlande hopp.
Men efter några minuters kämpande får den känna sig besegrad och glider försiktigt in i håven, Björn höjer näven i skyn och sprudlar av glädje!
Det var en mycket fin fisk som pressade ner vågen strax under kilostrecket och Björn fick tacka för åkturen och släppte varsamt tillbaka harren som glatt simmade tillbaka.

Storharr på besök

Vi siktar på nytt mot den stora viken, stannar till på några platser som ser riktigt inbjudande ut. Men timmarna går och ingenting händer. När vi väl är framme slår vi oss ner och termosen med kaffe kommer fram på nytt. Jag ser på Björn att han är en aning ivrig att få komma ut och börja fiska igen, så därför tackar han nej till kaffet och börjar istället trasslas med nya tafsar och flugor. Jag sitter kvar medan Björn trasskar ut i vattnet och lägger det första kastet snett ut mot sjön, samtidigt som jag tittar upp mot land igen får jag syn på dom två Gävleborna som vi träffat på tåget upp hit! Undrar hur fisket har varit för dom under veckan? Jag fattar tag om mitt flugspö och tar upp jakten på nytt, placerar mig lite längre intill viken när jag kan se hur våra ”nära” grannar försvinner över kullen lite längre bort.

Jag börjar rota runt bland mina flugor, jag tror och hoppas att en nattslända i storlek 14 ska kunna lura upp någon av harrarna när jag får höra ett tungt plask bryta ytan bredvid mig och Björn tar ton med det samma…
”wooohoow! Det här är en grymt fin harr!” ropar han!
Hans spöbåge visar på grov fisk så jag rusar snabbt upp ur vattnet med håven i högsta hugg.
”Satan va stor den är” utbrister Björn när harren återigen rusar ut mot sjöns djupare del och gör ett lufthopp upp i skyn.
Och visst är det en mäktig fin harr som Björn lyckats lura.
Den försöker gång på gång att lirka sig loss med långrusningar som väcker stor oro för Björn, men som verkar ha full kontroll på läget.
Efter drygt femton minuter sträcker jag över håven till Björn och han tittar upp på mig som ett frågetecken.
”Nä det här får du göra själv, gör jag ett enda misstag kan harren gå förlorad”…säger jag till honom med skakig röst.
Han nickar bestämt tillbaka och fattar tag om håven!
Harren stryker förbi håvkanten ett flertal gånger och verkar ha mycket energi kvar när den återigen gör en långrusning och Björn får känna mjölksyran pumpa sig igenom armen på honom.
Efter ytligare några minuter och ihärdigt kämpande lägger sig harren på sidan och Björn börjar försiktigt kana hem harren ”Kom igen, kom igen, kom igen…
"jaaaaaa!!!” harren ligger i håven, Björn sprudlar av glädje och verkar inte fatta vad som har hänt.
”Fatta vilken gris de här är alltså, den här måste vi i alla fall väga” utbrister han!
Vågen kommer fram och vi kunde läsa av 1.5 kg och Björn hade nu spikat ett nytt personbästa som han kunde ta med sig hem!

Efter lite fotografering låter sig Björn syna harren en längre stund och ger den slutligen en Rex Hunt puss på huvudet innan han varsamt låter den glida ur hans händer och tackar ödmjukt för fighten.
Björn tittar upp på mig och skiner som en sol och det är bara och gratulera honom till ännu en stor fisk!
Det blev ett värdigt slut på dagen och vi satte surs tillbaka mot lägret där vi slog oss ner och avnjöt varsin kall öl och snacket va i full gång!

Vakfest & krånglig mage

Jag vaknar upp tidigt nästa morgon och känner mig en aning ivrig att få komma ut igen, så medan Björn fortfarande sover passar jag på att gå upp på den stora kullen för att kolla läget!
Vinden har börjat driva på igen men solen och värmen har vi fått behålla lyckligtvis.
När jag kommer upp på kullen och blickar ut över sjön får jag känna hur paniken sprider sig genom kroppen.
Där står jag helt själv utan spö och utrustning i mina långkalsonger och min halvblöta vadarjacka när det kokar av vakande fisk!
Jag rusar tillbaks till tältet och vevar igång Björn som fortfarande ligger och sover.
Först förstår han inte ett dugg när jag lite halvt stammande försöker förklara att…
”ffiiisken ärrr på gånnng!”
Jag är ivrig och revansch sugen där jag står och skriker osammanhängande.
Björn å andra sidan verkar bara ta det lugnt och känner sig allmänt nöjd efter gårdagen och föreslår att vi ska äta frukost först!
”Är du tokig” …säger jag!
Dom halvblöta vadarna har jag redan klämt på mig och mitt flugspö står färdig riggat så det är bara och traska iväg...
”Å nej inte nu” mumlar jag för mig själv!
”Vad är det”… frågar Björn?
”Ja dom torkade frukterna, minnestronesoppan och ölen från i går var nog ingen bra kombination”… svarar jag med tjutande mage, men jag får i alla fall en anledning att smita iväg i förväg!

Små svarta sländor

När jag kom tillbaka till sjön var det fortfarande full aktivitet.
Jag hade tidigare under veckan känt mig lite bitter eftersom mitt oflyt hade följt med mig under hela resan och största delen av den gångna säsongen hade varit fruktansvärd!
Precis när jag ska byta fluga dyker Björn upp och räddar morgonen med en kåsa nykokt kaffe.
Kaffet glider snabbt ner och jag fortsätter med att byta fluga, en Elk hair caddis i storlek 12 borde fungera tänker jag utan att ha inspekterat.
Nu när jag stod och blickade ut över sjön så kändes det som om jag verkligen hade chansen att landa någon större fisk.
Jag kliver rakt ut i vattnet och börjar kasta i hopp om att kunna lura storharren, som dock är helt ointresserade utav min fluga.
Jag tittar över axeln in mot land när jag hör Björns röst.
”Vill dom inte ha den?”… frågar han lite fundersamt.
”Nä, dom är lite kinkiga idag”… ropar jag tillbaks medan flugasken kommer upp igen och en brun klinkhammer med grizzly hackel får sin chans.
Vi börjar bli alltmer frustrerade när vi gång på gång får göra flugbyten som resulterar i ytterligare poäng till harrarna.

När ivern lagt sig och tankarna återtar sin logiska gång så tar jag fram min handkikare och spanar ut över ytan.
Då upptäcker jag att små slanka och svarta sländor ligger och driver på ytan där ute.
Och så som vinden ligger på så har den förmodligen drivit in sländor i viken bredvid oss.
Så jag styr snabbt stegen mot den inre delen utav viken i hopp om att få en närmare titt på en utav dom små sländorna.
När jag kommer fram får jag genast tag i en slända på vattnet, en liten brunsvart skapelse med mörka inslag i vingarna visade sig när jag försiktigt öppnar handen.
Jag dyker rätt ner i flugasken igen och konstaterar att jag under dom otaliga timmar slitit bakom bindstädet inte har bundit något som liknar den brunsvarta sländan jag har i min hand.
Efter en stunds gnagande tankeverksamhet tar jag fram min svarta tuschpenna och färglägger en utav dom ljusare små sländorna i asken och går tillbaks i riktning mot Björn.
Efter en stund lyckas jag locka in honom till land igen med löften om goda råd som kan resultera i fisk.

...FORTSÄTTNING FÖLJER NÄSTA MÅNAD!


Fakta:

Jaggaljávre är platsen för dig som vill fiska riktigt grov harr i sjö med fluga.
Sjöns strand är brokig och består utav uddar och vikar där du lätt kan komma åt fisken.
För dig som vill komma bort från andra fiskare och vardagslivet så är Jaggaljávre ett ypperligt val då inte många fiskare besöker sjön samtidigt.

Vill du veta mer om Jaggaljávre kan du besöka: Kallax flyg och prata med dom.