Otroliga vyer, underbara upplevelser & Stora harrar!.

Ca sju mil ovanför Kiruna mot den norska gränsen ligger ett område översållat utav små vattendrag. Stora sjöar, djupa tjärnar, bäckar och åar.
Ett oändligt stort och vackert landskap breder ut sig under oss.
Det är svårt att urskilja en speciell sjö bland alla dom hundratal små vattendrag som finns uppe bland fjällen, men efter en stunds flygande så rapoporterar piloten att det är den större utav sjöarna framför oss.
Vi ser dit han pekar och får för första gången se den plats som vi ska bo på under en veckas fiske.
Jaggaljávresjön är som gjord för flugfiskare med sina djupa vikar och långa uddar, massvis med små öar utgör grunden där fiskarna borde gå till samtalar vi.
Helikoptern sjunker sakta i höjd och landar på den längsta udden som går ut mitt i sjön.
Vi lastar ur, tackar piloten och ser vår sista bit utav civilisation stiga upp och iväg över fjället för att lasta av nästa gäng fiskare.
Vi ser oss omkring och tar in hela området och situationen under en stunds tystnad.
Sedan bryter Andreas ut i ett jubelrop och vårt äventyr tar sin början.

Regnstormar & fiskvak

Efter en lång, påfrestande (och onödig, som vi senare skulle upptäcka) vandring med 37kg var på ryggen, så var vi äntligen framme vid vår första tältplats.
Istället för att stanna på platsen vi blev avsläppta så hade vi ställt in siktet på utloppet på andra sidan sjön, och jokkarna där.
Vi slog upp tältet vid en utav dom små jokkarna och tände primusköket för att få oss en matbit då vi såg det första vaket. Det var utan tvekan ett utav dom största vak någon utav oss hade sett någonsin.

Vad kunde det vara? Vad tog den på? Fisken måste vara enorm! Maten fick vänta medans vi laddade våra spön med varsin klinkhammer imitation i orlika färg och storlek.
Andreas fick efter ett för mig misslyckat försök i sax, sten & påse, gå ner och försöka på den första fisken.
Som den alltid lugne och inbitne flugfiskare han är rusade han i full fart ner mot vattnet och började kasta innan han ens hunnit fram.
Efter några minuters envist kastande på fisken som visat sig ett antal gånger till utan resultat, så gav Andreas upp och lämnade plats åt mig.
Mycket skryt och avancerad kastteknik senare begav vi oss tillbaks tomhänta till grytan.
Vädret hade blivit sämre och det började blåsa häftiga kastvindar och himlen öppnade sig för att överskölja oss med ett iskallt regn.
Den första dagen spenderades i tältet med kortspel och diskutioner om den kommande kvällens fiske.

Nattligt fiske efter storfisk

Det vi lärde oss tidigt som flugfiskare var att "vill man fånga dom största fiskarna så gäller det att vara ute sent, helst på natten"
När vädret lättat lite så beslöt vi oss för att försöka oss på att ta en utav dom större fiskarna vi viste lurade i sjön.
Vi gick först ner till jokken för att se om fisken där stod kvar, och det gjorde den. Med glesa men väldigt bestämda vak visade den sitt intresse för något på vattenytan.

Jag ska inte vara långrandig och berätta om alla dom flugor vi provade den eftermiddagen. Men det var utan överdrift ett trettiotal olika flugor i varrierande färger och storlekar.
Allt från små nympher i storlek 20 till stora Gräshoppsimitationer på streamerkrokar. Men utan resultat.
Vid ett tillfälle då jag fiskade med en myrimitation så högg en utav dom tre vakande fiskarna och bjöd mig på en kortare kamp som jag till min besvikelse förlorade stort när tafsen gick av och min största fisk gick förlorad.
Vi gick tillslut ner till sjön för att prova vår lycka där istället. Några få enstaka vak långt ut i sjön under den tidiga kvällen var det enda vi fick erfara i fiskväg på hela den kvällen.

Efter att ha sovit ut ordentligt dagen efter då vädret avrådde oss från att gå ut så fick vi tillslut nog och begav oss ut för att pröva lyckan i den lilla ån som rann utanför tälten. En vackert lugnflytande å med perfekta ståndplatser för fisken väntade och vi lyckades under dagen landa ett antal mindre fiskar på torrfluga.
På kvällen sken solen och nu skulle väll äntligen harren, Solfisken komma upp till ytan för att äta sig mätt. Men samma sak som kvällen innan blev det när vi återigen prövade jokken där fisken vakade under eftermiddagen men vägrade hugga på våra flugor.

Beslutet

Vi var nedlåtna och besvikna när vi gick mot tältet den kvällen.
Hade vi betalat med tid och pengar för att gå och fiska på omöjliga fiskar och skulle behöva nöja oss med några småharrar i en fjuttig bäck?
NEJ det fick inte vara sant, och vi beslöt oss för att tidigt nästa morgon gå upp och prova sjön. Det var trots allt den vi var här för att fiska i.
Efter en natt på en luftfattig madrass och med regnet ösande ner utanför så var vi inte riktigt på humör för att gå ut ur tältet, men nu hade vi bestämt det och så skulle det bli.
Vi tog på oss vadarna som fortfarande var blöta från gårdagens fisklösa bravader och begav oss mot sjön.
Det gick stora vågor på den svarta ytan som inte kunde se mycket mer ogästvänlig ut, så jag satte mig i strandkanten på den udde vi gått ut på för att spana.
Varken jag eller Andreas väntade oss någon fisk idag med det här vädret och dom två tidigare dagarnas resultat i ryggsäcken.
Detta var inget väder för en "Solfisk",

"men vad var det där?" Utrböt Andreas och pekade ut mot vattnet.
Förmodligen en utav lommarna som låg och flöt en bit ut tänkte jag samtidigt som det otroliga hände.
Ett kraftigt vak bröt den vågiga ytan, inte alls långt ut från den udden där vi satt.
"Satan" skrek jag och Andreas nästan samtidigt.
"Den var ju massiv!"

Nu blev det fart på dom två tidigare helt oförberedda och nedslagna fiskarna kan jag lova.
Andreas som alltid ligger lite före mig i planeringen hade lämnat sitt spö färdigriggat kvällen innan så han lade benen på ryggen och sprang ut till vattnet och började vada.
Ett till kraftigt vak bröt ytan en bit utanför honom till höger.
"Kasta då, kasta!" skrek jag medans jag försökte hitta ringarna på klingan med tafsen mellan fingrarna.
När spöt väl var riggat och kameran rullade så hade tre fiskar visat sig i ytan innom kasthåll från Andreas, men fiskarna var kräsna.
"Och STORA" ropade Andreas tillbaks till mig.
Samtidigt som han ser på mig så piskar en enligt mig, enorm fiskstjärt upp ytan där hans fluga nyss flöt. Andreas märker det lite senare än jag och mothugget kommer för sent.
"Shit, vilken fin fisk det måste varit" konstaterar Andreas när han kommer in till land efter ett par misslyckade försök för att reta fisken till att hugga igen.
"Nu är det din tur." Jag är inte sen till att komma ut och fiskarnas vak får praktiskt taget vattnet att koka en bit längre ut.
Vak på vak, den ena ringen hinner inte flyta ut mycket innan nästa vak bryter ytan. Jag har ställt mig lite längre till vänster än vad Andreas hade stått och jag lägger mitt första kast med en precision som passar mitt nervösa och uppskakade jag perfekt. Resultatet blir några väl valda barnförbjudna ord och ett trassel som inte ens gudarna själva kunde fått upp.
Efter ett snabbt tafsbyte under akompanjemang utav mängder med vakande fisk som alla åstadkommer dom största vak vi någonsin sett, så kan jag lägga ut ett lyckat kast i en utav vakringarna.
Jag väntar, väntar... och väntar lite till. Blåsten tar tag i linan och jag börjar dra in flugan sakta.

"Swoush!" Flugan försvinner i en stor ring och mothugget kommer nästan lite oroväckande hårt. Fisken rusar med tjurande, tuggande ryck rakt ut i sjön och jag kan inte hålla den länge, då vänder den plötsligt och gör en lång rusning rakt mot mig och jag får veva för glatta livet.
In i viken och ut mot djupet igen, kampen håller på i ungefärt femton minuter och Andreas kan tillslut håva den näst största harr jag någonsin fått på fluga. Vågen stannar på 1,1 kilo.

...FORTSÄTTNING FÖLJER NÄSTA MÅNAD!


Fakta:

Jaggaljávre är platsen för dig som vill fiska riktigt grov harr i sjö med fluga.
Sjöns strand är brokig och består utav uddar och vikar där du lätt kan komma åt fisken.
För dig som vill komma bort från andra fiskare och vardagslivet så är Jaggaljávre ett ypperligt val då inte många fiskare besöker sjön samtidigt.

Vill du veta mer om Jaggaljávre kan du besöka: Kallax flyg och prata med dom.