En liten pärla mitt ute i skogen.

Klockan är strax före fyra på eftermiddagen en solig dag i början på Juni, när vi kliver ur bilen och viker ut kartan över motorhuven.
Enligt alla beräkningar så borde vi vara på rätt plats.
Vi plockar ur spön och matsäckar ur bakluckan och hänger på oss ryggsäckarna.
Det var många år sedan vi provade något nytt och för oss oprövat vatten på jakt efter öring, men nu hade vi hittat en tjärn som låg fint till mitt ute i hälsingeskogen och som hade ett rykte om sig att hålla fina fiskar.
Det var en bit att gå och solen värmde snabbt upp oss och fick myggen att vädra svettlukt och påbörja jakten på vårt blod.
Efter en lång och svettig promenad efter en upptrampad och lerig viltstig så skymtade vi en blank yta mellan träden och vi fick lön för mödan.

Nattsländan

När vi kom fram till vattnet så låg ytan blank och vi såg snart några fina vakringar längre ut på tjärnen och även några mindre ringar inne under några överhängande träd på vänstersidan.
Vi beslutade oss för att sätta oss ner och och vila oss lite och ta en kopp kaffe innan vi påbörjade vårt smygande efter vakande öring.
Vi såg några sländor som kom flygande över vattnet och plötsligt bröts ytan utav ett huvud, sedan en rygg och slutligen så var hela fisken synlig i luften och sländan försvann i gapet på en fin öring.
Kaffet dracks upp nästan samtidigt som det hälldes upp och flugspöna var monterade på rekordtid och en imitation utav en nattslända satt i änden på tafsen.
Min bror Benny fick äran att pröva på den första fisken, då han äntligen efter många års inaktivitet på flugfronten hade dammat av flugspöet och lämnat gäddorna i fred under sommarmånaderna.

Första kastet

Med vadare på så lyckades Benny klämma sig ut genom det överhängande buskaget och med ett sakta vadande nå en sten ute i vattnet, där han satte sig på knä och väntade.
Fisken som gick runt i en tre gånger tre meter bred öppning i bladvassen visade sig flera gånger innan flugan låg snyggt placerad i dess väg.
Plasket som bröt tystnaden när fisken tog nattsländeimitationen gav fiskehjärtat en extra stöt och kampen var igång.
Fisken gick som väntat rakt in i bladvassen och körde rätt omgående fast sig i växtligheten men kunde efter en stunds lirkande komma loss och kampen gick ut på den öppna ytan.
Medan Benny drillar öringen så går, till vår förvåning, en annan fisk upp och tar en mindre slända i utkanten på öppningen i vassen.
Efter en stund så landar Benny sin första öring för året och han är än en gång fast i flugfiskets tjusning.
Glädjen är stor och det är en fin guldgul öring på dryga kilot som får simma tillbaks in i vassen för att säkerställa det känsliga beståndet.

En vacker öring

Benny fortsätter att fiska på den fisk som vakande tidigare under drillningen och lyckas snart kroka även den och landar en mindre men fin öring.
Under tiden så har jag sett en fisk gå upp och vaka flera gånger precis invid land längre bort och börjar dra mig däråt.
Jag studerar fisken en stund när jag kommer fram och ser att även den här öringen går och tar dom stora nattsländorna som nu blivit ännu talrikare på ytan.
Dom är lite ljusare än den imitation jag har i änden på tafsen och jag lyckas till slut med skakande händer att byta mot ett ljusare mönster och även en storlek större.
Fisken har slutat vaka, det kan bero på många olika saker, jag kan ha skrämt den eller så har den helt enkelt flyttat sig.
Jag beslutar mig för att det är på grund utav att den tagit alla sländor som tidigare fanns på ytan här och lägger ut min fluga där jag senast såg fisken.
Tydligen har den haft ögonen på ytan och stått beredd på nästa slända, för min fluga hinner knappt träffa ytan innan Öringen slukar flugan med ett plask och jag ramlar nästan bakåt där jag sitter i mitt försök till mothugg.
Jag har ändå turen med mig och fisken sitter krokad.

Efter några rusningar ut på öppet vatten så börjar den tröttna och jag kan till slut håva en utav dom vackraste öringar jag fått i mina hemmavatten.
En tätprickig fin fisk med en gyllene buk och en liten krok till underkäke.
Flugan satt perfekt krokad i mungipan och efter en snabb riggning utav kameran så får jag en bild och den kan simma tillbaks i det svarta vattnet.



Vi fiskar hela kvällen och får ett fint antal öringar som några kliver över kilosstrecket och vi är helt beslutna om att det här vattnet måste vi besöka snart igen.
Tyvärr så har man inget val än att hålla sådana här vatten så hemliga som möjligt då utfiskning är en överhängande risk när fel människor får nys om fina fiskeplatser.
Vi besökte tjärnen 6 gånger under sommaren och fick varje gång åtminstone en eller två fiskar var och vi var helt själva vid stranden.
Två öringar fick sätta livet till under den andra turen för att bli en fin middag redan samma kväll.
Det är få saker som slår att få grilla en egenfångad öring över en öppen eld och samtidigt sitta och se solen sakta gå ner över trädtopparna en vacker sommarkväll.
Det blev det totala uttaget på fisk under hela sommaren i det här vattnet och det känns tryggt att veta att i alla fall vi har gjort vårt för att bevara beståndet i ett numera sällsynt fint fiskevatten.

En sak är helt säker, så fort graderna ökar och isen släpper, då kommer vi att stå här vid detta vackra vatten igen.




Fakta:

Fakta om det här vattnet kan ni ju tänka er själva hur lätt det kan vara att tortera ur mig ;)